Restaurering och modernisering under 1900-talets sista decennier
Sveaborgs väg till världsarvsstatus var lång och kantades av ett flertal beslut och förändringar som tillsammans lade grunden för områdets status som Unesco-världsarv.
Redan 1919 beslutade den finska staten att Vargön och Gustavssvärd skulle bli ett skyddat historiskt område. Det här beslutet förnyades 1975. En viktig förändring på 1970-talet var att militären 1973 överlät de flesta av sina byggnader och områden på Sveaborg och att hela fästningsområdet övergick till civil förvaltning. I detta skede grundades Sveaborgs förvaltningsnämnd, som fick i uppdrag att restaurera och vårda fästningen. De flesta byggnader och miljöer på Sveaborg restaurerades under de följande decennierna.
År 1991 utsågs Sveaborg och Gamla Raumo till Finlands första Unesco-världsarv, fyra år efter att Finland ratificerat Unescos världsarvskonvention.
Förvaltningsnämnden för Sveaborg inledde sin verksamhet 1973 när fästningen övergick från att vara militärt område till att bli civilt område. Nämnden tillsattes för att ansvara för det praktiska arbetet med att underhålla och restaurera de byggnader som militären utrymt när den lämnade öarna.
Förvaltningsnämnden är underställd Utbildnings- och kulturministeriet, men det är Museiverket som utfärdar direktiv för restaureringsarbetet. År 1973 utarbetade Museiverket en förvaltningsplan för fästningsområdet. Planen behandlade restaurering och ombyggnad, men den innehöll också förslag på hur olika byggnader i framtiden kunde användas.
Målet var att fästningen borde förbli ett livskraftigt minnesmärke där militär arkitektur kombinerades med bostäder, ateljéer, museer, kontors-, och mötesutrymmen, utställningshallar, dagvård och bibliotek. Planen togs i bruk 1976 när man påbörjade det stora arbetet med att restaurera och reparera Sveaborg.
Man tog i bruk lämpliga utrymmen inne i murarna och i kasernerna för service- och kulturändamål. Antalet bostäder på fästningsområdet utökades genom att man renoverade soldaternas gamla logement. År 1987 tillkom dessutom en landskapsplan för Sveaborg. Planen redogjorde för hur miljön på Sveaborg skulle bevaras och vårdas; man sköter om de existerande grönområdena på Sveaborg och värnar om den bevarade fästningsmiljön.
Restaureringsarbetet på Sveaborg pågick aktivt fram till 1998 när fästningen firade sitt 250-årsjubileum. Redan 1991 hade fästningen blivit utsedd till ett Unesco-världskulturarv. Motiveringen till Sveaborgs världsarvsstatus var att fästningen är ett mycket framstående exempel på europeisk militärarkitektur och militärhistoria från 1600- och 1700-talet.
År 1999, året efter 250-årsjubileet, fick fästningen Europa Nostra-priset för ett välplanerat och väl utfört restaureringsarbete. De nya kultursatsningar som prioriterades under restaureringen av Sveaborg gjorde att antalet inhemska besökare växte, medan statusen som Unesco-världsarv även bidrog till att öka antalet utländska besökare.
Huvuddelen av underhållsarbetet som förvaltningsnämnden utför på Sveaborg finansieras med intäkter från uthyrda utrymmen. Dessutom bekostar också Helsingfors stad vissa underhållsarbeten på Sveaborg tack vare ett avtal från 1976 som faststälde att Helsingfors stad och Sveaborgs förvaltningsnämnd skulle dela på underhållskostnaderna för Sveaborg. Däremot finansieras renovering och restaurering av Undervisnings- och kulturministeriet samt av Justitieministeriet.
Unesco är en organisation inom Förenta nationerna som grundades samma år som FN, 1945. Unescos syfte är att verka för fred genom internationellt samarbete inom utbildning, vetenskap och kultur. År 1972 godkändes konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv som sannolikt är den mest kända Unescokonventionen. Meningen med konventionen är att säkra skyddet för natur- och kulturarv i världen.

Unesco upprätthåller en lista på universellt viktiga och unika natur- och kulturarv. Natur- och kulturarvsplatserna föreslås av medlemsstaterna som också ansvarar för att dessa skyddas i nationell lagstiftning och i praxis. Platserna som inkluderas i listan ska uppvisa särskilt stort universellt värde enligt olika kriterier. År 1978 hade man en lista på 12 platser, år 2026 är det 1248 platser över hela jordgloben på Unescos världsarvslista.
År 1987 anslöt sig Finland till Unescos världsarvskonvention. Då upprättades en förslagslista på potentiella världsarv i Finland. År 1991 upptogs de två första finländska världsarven på Unescos världsarvslista, trästaden Gamla Raumo och Sveaborgs fästning. Sveaborg uppfyller Unescos fjärde kriterium för ”särskilt stort universellt värde” genom att vara ett enastående exempel på en särskild byggnadstyp och arkitektonisk helhet, i detta fall europeisk fästningsarkitektur från 1600- och 1700-tal.
Sveaborgs fästning grundades 1749 och har utvecklats först som svensk sjöfästning och flottbas 1749-1809, sedan som rysk fästning 1809-1917 och slutligen som finskt militär- och museiområde från 1918. Fästningen har följaktligen olika lager av fortifikations- och underhållsbyggnader kopplade till de tre länderna, vilket ger Sveaborg ett särskilt kulturellt värde. Dessutom ökades fästningens värde som världsarv av att de flesta bevarade byggnaderna på Sveaborg har restaurerats och ännu aktivt underhålls av Sveaborgs förvaltningsnämnd.
En följd av att Sveaborg fick status som Unescos världsarv blev att mängden besökare har ökat, allt fler utländska turister hittar idag till fästningen.
