Besöksmålet och turisternas Sveaborg

Helsingfors med en befolkning på 220 000 invånare år 1930 hade mycket att erbjuda, och synnerligen från ett arkitektoniskt perspektiv. Staden hade arkitektur, museer, teater och förstås Sveaborg. Senatstorget hyllades som en av de finaste arkitektoniska platserna i hela Nordeuropa. Sveaborg presenterades för utländska besökare som ett mål värt att besöka, men i de föreslagna rutterna prioriterades ändå till exempel djurparken Högholmen oavsett om man besökte Finland för 4,6,8,9 eller 11 dagar.

Guideböckerna rekommenderade i första hand besök på olika platser i centrala Helsingfors. För de som ville besöka Sveaborg föreslogs åtminstone ett par timmar för besöket. Trots att fästningen låg strax utanför stadskärnan behövde alla besökare ett giltigt tillstånd utfärdat av t. ex. Finlands resebyrå.  

Denna guidebok beskrev Helsingfors för turisten på tre språk: svenska, tyska och engelska. Helsingfors beskrivs som en stad värd att besöka. Helsingfors som även kallades ”Nordens vita stad” hade med sin befolkning på 300 000 invånare allting från kultur till högskolor som kunde jämföras med institutioner i andra länder. Ett besök till Sveaborg rekommenderades och Sveaborgs museum räknades upp som en av Helsingfors sevärdheter. Guideboken föreslog olika dagsprogram.  Utflykten till Sveaborg rekommenderades för turisternas tredje dag i Helsingfors, och för de som inte var intresserade av fästningen föreslogs en utflykt till Westend i Esbo där man kunde spela tennis. Sveaborg marknadsfördes trots rekommendationerna ytterst lite. Besökarna behövde ett giltigt tillstånd, och för de som ringde per telefon gick det enbart att ansöka mellan kl. 9-11.