Digital utställning 2025

Sveaborg under andra världskriget

Förödelse och skydd av det historiska arvet

Två män står på varsinn sida av ett historiskt minnesmärke som är täckt med många sandsäckar.
Fältmarskalken, greve Augustin Ehrensvärds (1710–1772) gravmonument skyddades av sandsäckar i oktober 1939. Ehrensvärd var Sveaborgs skapare och han ligger begraven på denna plats på Borgården på Vargön sedan den 5 juli 1783 då kung Gustav III själv murade slutstenen till gravvalvet. Minnesmärket planerades av Jean Eric Rehn, Gustav III och Carl August Ehrensvärd och det slutliga monumentet utfördes av skulptören Johan Tobias Sergel. Granitstommen höggs av stenhuggaren Nils Stenman. Graven är både konstnärligt och historiskt unik i sitt slag i Finland. Texterna på graven fastställdes av Gustav III själv. Graven var sedan 1918 en av de mest centrala och betydelseladdade platserna på museiområdet, och en plats som alltid visades för besökande gäster. Om Ehrensvärds grav hade förstörts under krigsåren hade ett unikt, gustavianskt minnesmärke utan motstycke i Finland tillintetgjorts. Bild: Oskari Kivistö, Museiverket, Historiska bildsamlingen (CC BY 4.0).

 

Folksamling står vid ett minnesmärke som bara syns delvis. En man i historisk uniform står i givakt. I bakgrunden ett gammalt stenhus. Historisk bild.
Sveriges kronprins Gustaf Adolf och kronprinsessan Louise vid Augustin Ehrensvärds grav på Sveaborg i december 1932. En man i historisk uniform står i givakt. Bild: Hugo Sundström, Hufvudstadsbladet, Journalistiska bildarkivet, Museiverket (CC BY 4.0).

 

Augustin Ehrensvärds grav 1918. Bild: K.A. Wendelin, Museiverket, Historiska bildsamlingen (CC BY 4.0).

De historiska platserna och föremålen under krigstid

De oroliga tiderna före andra världskrigets utbrott ledde till att Sveaborg redan hösten 1938 sattes i försvarstillstånd. Museet och de museala delarna av fästningsområdet var ändå tillgängligt för besökarefram till den 6 oktober 1939 då Sveaborg stängdes för besökare .

Fästningsområdet blev sedan i första hand försvarsmaktens domän, men eftersom Sveaborg också var en historisk plats med museal status gjordes arbete med att skydda och föra museiföremål i förvar.

Delar av Sveaborgs museums samlingar evakuerades från Sveaborg till ”en starkt byggd, varm och torr källare i gården Tavastvägen 10” i Hagnäs som Samfundet Ehrensvärd hyrde.

Arkeologiska kommissionen hade redan på 1920-talet fört diskussioner om hur museernas samlingar skulle kunna skyddas under krigstid, men någon genomtänkt handlingsplan eller praxis fanns inte när kriget bröt ut.

Museisamlingar evakuerades och skyddades, men på flera håll inleddes arbetet för sent. Nationalmuseets samlingar fördes under vinterkriget till Svidja gård, och senare också Sjundby, i Sjundeå. Museerna i Viborg på Karelska näset hann evakuera en del föremål- och konstsamlingar till det inre av Finland. Finlands museiförbund uppmanade i januari 1940 museer som låg längre bort från fronten och utanför den omedelbara farozonen att skydda sina samlingar. Förbundet hjälpte också mindre museer med evakuering av samlingarna. Under fortsättningskriget hade både museerna och Arkeologiska kommissionen mera erfarenhet och planer för hur man skulle skydda byggnader och samlingar.

Evakuering av museisamlingar var ett sätt att skydda det historiska arvet. Ett annat var att skydda byggnader och minnesmärken med sandsäckar. Nationalmuseets första våning och centralhallen skyddades på det här sättet. På Sveaborg skyddades Augustin Ehrensvärds gravmonument med ungefär 300 sandsäckar.

Bordsmedalj i brons formgiven av Oiva Helenius för Sveaborgs 200-årsjubileum 1948. På åtsidan (framsidan) syns Augustin Ehrensvärds grav med texten SUOMENLINNA 1948, på frånsidan - som inte syns på bilden - finns fästningsmurar och texten SWEABORG 1748. Bild: Åbo stadsmuseum (CC BY 4.0).

Krigets förödelse och restaurering efter krigsåren

Efter kriget var Sveaborgs museiområde en sorglig syn. Delar av bastionerna på Gustavssvärd hade rivits för att bygga luftvärnsektion och i Pipers park hade man satt upp taggtråd, odlat potatis och haft grisar.

Arbetet med att snygga upp och restaurera området satte igång redan 1945.  I början av året hämtades museets inventarier tillbaka till kommendantshuset. I maj öppnade museet och i augusti 1945 öppnade också Pipers Café.

Efter den förödelse som kriget lämnat efter sig kom en upprustningsperiod 1947–1952.